Ett gäng år sedan, min chef bad mig att träna vissa användare på en produkt som kallas resultat. Resultaten är en slutanvändare rapporteringsverktyg. Det är ungefär detsamma som SQL Server Reporting Service eller kristall. På gång, Det var avsedd att köras på gröna rör (t.ex. Wyse 50 Terminal) ansluten till en Unix i via telnet.

Min standard svar på någon fråga som börjar med "kan du … " är "Ja" och det är där alla problem började.

Klienten var ett kemiskt företag ute i södra Kalifornien och hade bara om insvept en större ERP-genomförande bygger på QADS MFG/PRO. Genomförandeplanen nu kallas för utbildning power slutanvändare på produktens resultat.

Jag var inte en stor användare av detta verktyg och hade aldrig tränat någon innan. Men, Jag hade gjort ett antal andra utbildning klasser och var snabb på mina fötter, så jag inte var alltför orolig. Dennis, den verkliga heltid resultat-instruktören, hade gett mig sitt utbildningsmaterial. Ser tillbaka på det nu, Det är egentligen ganska absurt. Jag visste inte produkten väl, aldrig hade utbildats formellt på den och hade aldrig lärt det. Vad jag har utbildning någon på det?

Att komplicera saker logistiskt, Jag blev ombedd att gå och träffa någon i Chicago som en del av en före försäljning engagemang längs vägen. Planen var att flyga ur New Jersey, gå till Chicago, träffa utsikterna för en timme och sedan fortsätta till California.

Brunn, Jag kom till Chicago och försäljning killen i mitt lag hade gjort några misstag och aldrig bekräftade mötet. Så, Jag visade upp och utsikten var inte där. Toppen. Jag packa ihop och lämna och fortsätta till CA. Någonstans under denna process, Jag reda på att klienten lär sig mindre än 24 timmar före min ankomst som "Paul Galvin" undervisar klassen, inte Dennis. Klienten älskar Dennis. De vill veta "Vem är denne Paul Galvin?" "Varför ska vi lita på honom?" "Varför ska vi betala för honom?" Dennis uppenbarligen inte prenumerera på min "ge dåliga nyheter tidigt" filosofi. Toppen.

Jag anländer på flygplatsen och några otroligt dum anledning, Jag hade kollat mitt bagage. Jag gjorde det till LAX men mitt bagage inte. För mig, förlorar bagage är mycket som går igenom den sju stadier av sorg. Så småningom göra jag det till hotellet, med inget bagage, trött, hungriga och bär min (nu, mycket skrynkliga) kostym. Det tar lång tid att resa från Newark — till O'Hare — till en klient — tillbaka till O'Hare — och slutligen till LAX.

Slutligen tycker jag själv sitter på hotellrummet, mumsa på en snickers bar, utmattad och försöker trumma upp energi att skanna igenom utbildningsmaterialet igen så att jag inte ser ut som en komplett röv framför klassen. Detta var lite av en låg punkt för mig då.

Jag vaknade upp nästa dag, gjorde mitt bästa för att släta ut min kostym så att jag inte ser ut som Willy Loman på en dålig dag och leds till klienten. Som så ofta är fallet, person var hon fin, artig och trevlig. Detta stod i skarp kontrast till hennes extremt arga e-post/voicemails från föregående dag. Hon leder mig om 3 mil genom byggnad efter byggnad till en sektioneras bort området i jättelika kemiska lager där vi kommer att genomföra klassen för de närmaste tre dagarna. Den 15 eller 20 studenter montera långsamt, de flesta dem fortfarande väntar Dennis.

Jag börja alltid min utbildning klasser genom att introducera mig själv, att ge lite bakgrund och skriva min kontaktinformation på Whiteboard. Som jag säger, "God morgon, mitt namn är Paul Galvin", Jag skriver mitt namn, e-post och telefon nummer upp på vita tavlan i stora bokstäver så att alla kan se det tydligt. Jag hantera det faktum att jag byter Dennis och jag försäkra dem om att jag är en lämplig ersättare, m.m.. Jag har alla kort berätta deras namn och vad de vill uppnå ur klassen så att jag kan skräddarsy saker till deras specifika krav när jag går längs. Sedvanliga.

Vi wrap som och skjuta upp projektorn. Jag går för att radera min kontakt information och … Jag hade skrivit det i permanenta märkpenna. Jag var så generad. I min inre syn, det såg ut så här: Det är detta "Paul Galvin" person, sista minuten ersättning för våra älskade Dennis. Han bär en skrynklade upp kostym och orakad. Han har bara skrivit sitt namn stora bokstäver på våra vita ombord i permanenta märkpenna. Vad en syn!

Det hela slutade lyckligt, men. Detta var ett kemiskt företag, Trots allt. A grånade veteran anställd drog något från hyllan och, förmodligen i strid med EPA förordningar, rensat i styrelsen. Jag lyckades bo 1/2 dagen före klassen i hela kursen och de gav mig en bra recension i slutet. Detta cementerade min "pinch torped" rykte på mitt företag. Mitt bagage kom den första dagen, så jag var mycket mer presentabel dagar två och tre.

Så jag tog den röda ögonen hemma, Jag överväger "lärdomar". Det fanns mycket att begrunda. Kommunikation är nyckeln. Berätta för klienter om förändringar i plan. Inte någonsin kontrollera ditt bagage på flygplatsen om du möjligen kan undvika det.. Ta med extra "saker" Om du kollar ditt bagage och det gör inte det. Jag tror att den viktigaste lärdom, men, var detta: testa alltid en markör i det nedre vänstra hörnet av en vit bräda innan du skriver, i stora bokstäver, "Paul Galvin".

</slutet>